I förrgår då C skulle göra kaffe så använde han det sista av vaniljsockret som han brukar ha i mjölken innan han skumvispar den.
Hur eller hur, i går då han skulle göra kaffe igen så kom han på att vaniljsockret var slut och då kommer denna fråga utifrån köket:
-"Mitt vaniljsocker är slut. Har du något?"
Eh, IQ Fiskmås?
HUR tänkte han där liksom? Någon som kan förklara det för mig? Snälla?
Men det kanske är ett schysst tankesätt? Att allt vårt är just vårt men när JAG har använt upp det så kan jag be honom om HANS? Eller... inte.
// M.