Ja, jag är som sagt var gräsänka.
Hade massor av planer för dessa dagar men det har inte riktigt blivit som jag tänkt. Inte alls faktiskt...
Har en massa läkarbesök och liknande inplanerade i proncip alla dagar, och dessa har blivit av. Men jag har varit så trött att jag somnat överallt, och hela tiden! I taxin på väg dit och hem, i väntrummen osv... och då jag kommit hem. Så allt det andra som jag hade tänkt hinna med har liksom helt sonika blivit ersatt av en massa powernaps och långa nätter... så kan det gå!
Vet inte riktigt varför jag är så himla trött men jag tror att den infektion jag har med medföljande antibiotikakur gör sitt...
Att vara solo är inte alls kul.
Innan jag träffade C så hade jag inga som helst problem, men efter alla dessa år så är man nu så van att alltid ha nån vid sin sida att det blir konstigt att helt plötsligt inte ha det.
Visst, det kan vara skönt också att bara ha sig själv att tänka på ibland, speciellt såna här dagar då man är trött och hängig. Den enda man behöver övertala att micromaten är god är en själv och man behöver inte bry sig om att sängen är obäddad eller att ens hår ser ut som sju svåra år.
Men då man har nåt man vill dela med sig av, då man har nåt att fråga,då man ska titta på film, då man ska äta just denna trista mat eller då man ska sova, ja då är det verkligen T.T.T! Trist, Tomt och Tråkigt!
Men våra fyrbenta hålle rmig sällskap iaf, och gosar mer än vanligt!
Sessan joinar mig is offan då jag tittar på TV. Stumpan joinar i sängen då jag ska sova. Eller på bordet då jag läser och pysslar. Eller i tvättstugan då jag målar.
Så det går ingen större nöd på mig.
Men saknaden är ändå stor.
// M.