Just nu känns allt så där otroligt bra!
Eller njae, det var väl en liten lögn. Saker och ting är rätt skit på flera sätt, både med hälsan här hemma och med nära och kära... men trots allt så känns det bra.
Jag är otroligt kär i min man och det känns som att det är 100% besvarat och att även han är inne i ett "må-bra-och-vara-otroligt-kär"-rus.
Kanske beror det på de tre tuffa veckor då jag låg inne och vi inte sågs så mkt. Att må dåligt, och se den man älskar ligga svag och ynklig i en sjukhussäng, gör sitt.
Kanske beror på att vi varit ifrån varann. Det där klassiska uttrycket "man saknar inte kossan förrän båset är tomt"...
Kanske behövde min man inse att saker och ting är skört och inget är att ta för givet..? Och likaså jag?
Jag vet att jag låg där borta och saknade min fina man och att jag verkligen kände i varenda fiber i min kropp hur mkt jag uppskattar honom. Hur viktig han är för mig. Och jag bestämde mig där och då att börja visa det än mer. Att jag ska försöka ta tillbaka mer av det där spontana och göra mer saker, för och med min man.
Att vi ska ta vara på nuet.
Ibland behövs det jobbiga händelser för att man ska vakna upp. Vilket jag nu har gjort. Igen.
Till helgen är det första advent och ja, jag bytte gardiner redan idag. Och imorgon så hoppas jag på att hinna (läs: orka) städa hela huset och sätta upp adventsstakar och stjärnor.
Jag vet att det är några dagar tidigt men jag har en enkel och bra ursäkt till att tjuvstarta:
Min älskade mams kommer ner på torsdag och hälsar på under helgen!
Och då vill jag självklart ha det städat och fint, och vill inte pynta och dona, utan ta vara på tiden med henne.
Men å andra sidan - det är mysigt och ombonat med lite julsaker. Så det gör inget, inte alls... ibland är det helt OK att vara lite tidig...
// M.