Jag är en perfektionist ut i fingertopparna och jag vill alltid göra det bästa jag kan, för alla, men jag har bestämt mig för en sak. Jag måste börja lära mig att säga "NEJ" lite oftare.
Idagsläget så tackar jag ja till nästan alla kunder som vill ha mina tjänster eller produkter, jag säger ja till vänner som ber om hjälp, och de två tycker jag är sånt som man ska säga ja till, men resten då? Behöver jag vara en så perfektionist som jag faktiskt är, när det tar längre tid och tid är en bristvara i mitt liv, och den enda som blir lidande av att jag är stressad över att jag inte hinner med allt jag vill göra är jag... och min fru Malin.
Visst, kika på nedanstående lampor som jag målade med hammarlack, visst blev det bättre än innan, men hade jag egentligen behövt göra det? Kommer någon annan mer än jag att tänka på att lamporna inte har färgfläckar från tidigare ommålningar på sig?
Före:

Efter:

Jag hade tänkt att ta ner våra stuprör för att spraymåla som svarta, bara för att få bort färgfläckar från husets orginalfärg och från tidigare ägares ommålning, men idag bestämde jag mig för att det är overkill. Jag kan låta fläckarna vara där, eller bara helt sonika måla över dom med något grå/svart. Att ha svarta fläckar på ett svart stuprör är faktiskt bättre än gula eller blå, och varför ska jag alltid "over-do-it"..?
Jaa, jag vet, det ligger i min natur, jag är en perfektionist, som börjar inse sina begränsningar och att jag inte räcker till, och den som lider mest i slutändan är jag.
Nu blir det ändring på det...
Vid tangenterna,
/C.