Man är där man är
Då min kära fru varit dålig ett par dagar, så kände vi till slut att gränsen var nådd och igårkväll skjutsade jag in henne till Danderyds sjukhus där dom valde att behålla henne. Att vara på akuten var kanske inte riktigt där vi ville vara just då, men man är där man är, även fast där inte alltid är där man vill vara...
Imorse när jag åkte till jobbet låg dimman tät över motorvägen och jag inser att senast till helgen bör jag byta till vinterdäck, för nu hänger vintern i luften, trots att dom utlovat ett par dagar med strålande sol.
Ikväll for jag förbi och hälsade på min kära fru igen, och det gör ont i mig att sitta på passagerarplatsen i såna här lägen. Att bara kunna sitta och se på, och inte göra något. Inte mycket mer än att hålla alla tummar och tår jag kan.
Malin, jag älskar dig och jag vill ha hem dig så snart det bara går, så se till att bli frisk, pigg och alert igen så bjuder jag på middag. Deal?
Ikväll dök Piranhia över lite spontant och hjälpte mig att äta upp de sista resterna av tårtan, eller inte riktigt allt, det räcker till en liten bit imorgon också, och så satt vi och pratade bara vi två. Det var länge sen vi spenderade två timmar tillsammans och bara umgicks han och jag, och jag insåg ikväll att jag faktiskt saknat honom väldigt mycket, så Piranhia... det här gör vi om... snart... OK?
Vid tangenterna,
/C.