Min första monolog
Idag var min första dramalektion för terminen. Egentligen började den redan förra veckan, men jag valde att inte gå för att istället fira min kära frus födelsedag.
Det här är en fortsättningskurs på det jag gick under våren, och starten blev snarlik den start vi hade förra terminen, då man helt klart märker att allt har skruvats åt och höjts ytterligare ett par snäpp. Idag blev jag indelad i ett par med en annan kursdeltagare, och vi ska under de gånger som är kvar lära oss en del av en pjäs skriven av Kristina Lugn. Jag tänker inte säga vilken del, eller vilken pjäs, men det manus på delen som vi ska lära oss är på åtta sidor med dialog...
Det kanske inte är så mycket för den som är erfaren, men för mig som rookie är det en hel del, och teater är inte riktigt som på film, när man kan ta om och bara behöver lära sig de dialoger som är aktuell för just den här tagningen. Jag tycker att man känner sig så sårbar där på scen...
Sen i slutet av terminen är det tänkt att vänner och bekanta som vill, får komma och kika på oss och vad vi lyckas att prestera, men återigen, näe, jag kommer inte att säga vart eller när, för det här är något jag vill göra för mig själv. Det är nog med press som det är med de deltagare som är med, och kanske de vänner och bekanta som dom kommer att ta med sig...
Idag fick jag en uppgift om att hålla en monolog, och jag fick ungefär en timme på mig att läsa igenom två A4-sidor med text och sen framföra den inför resten av gruppen. Gissa om jag började att svettas och magen knöt sig, men så här med facit i hand, så tycker jag att det gick jättebra med tanke på förutsättningarna.
Jag fick mersmak, och insåg att jag gillade den här monologen, och jag ska se om jag inte kan vidareutveckla denna till en liten dröm jag haft, nämligen att finna just en monolog och spela in den på film. I en monolog är man utelämnad, naken och ärlig, och jag vill gärna tro att det finns potential inuti den här gamla kroppen.
Vid tangenterna,
/C.