Road trip to Vilhelmina
Jag sitter nu här i Stockholm, nyss hemkommen från en femdagars tripp till min frus släktingar i Vilhelmina. Det tar sin tid att resa, och längst ner till höger på GPS:en så ser du den aktuella tiden överst och vår beräknade ankomst under den...
Vilhemina är helt klart en av de vackrare städerna, eller byarna, i norr, och skillnaden emot systerorten Dorotea är enorm. Vilhelmina ligger totalt omgiven av vatten och är sååå vackert!
På bilden nedan står jag och Malin på svärmors veranda, och bakom oss har vi deras gräsmatta ner mot båthuset och sjön.
Malin står utanför sin mors yttersdörr där Malin växte upp. 
Den här midnattsolen är dock något jag nog aldrig kommer att vänja mig med, för känslan av att gå och lägga sig är knasig när det är lika ljust klockan elva på kvällen som klockan elva på dagen. Det var visserligen lite mörkare mellan midnatt och ett, men det var ändå aldrig mörkt. Helt galet!
Något som också var helt galet var torsdagseftermiddagen. Jag och Malin begav oss ner till stationen där vi intog varsin glass i solskenet. Vi satt där med solglasögon och njöt, och bara en halvtimme senare så föll temperaturen rejält och det började att hagla och snöa. Det snöade så mycket att det blev vitt på marken och bilarna lämnade spår efter sig. Jag själv kramade mig en snöboll och Malin gjorde detsamma, men kastade den emot sin mor... Det är inte varje dag man får ha snöbollskrig den 19 maj...
Norrland är fullt av djur och jag lyckades se allt ifrån orre, tjäder, trana, räv och så ren förståss. Dom står längst med vägkanten och det som förvånade mig mest var att dom i lördags hade sett en björnmamma med två ungar inne på samhället. Dom hade spatserat fram på gatan utanför skolan... Det tycker jag är lite halvläskigt, för jag är ingen djurkännare, men att springa på en björnmamma med ungar torde väl inte vara helt optimalt..?
Visst, borta bra, men hemma bäst säger man väl, och imorgon börjar vardagen igen, så jag avslutar bara med några få vackra bilder ifrån vår resa.
Vid tangenterna,
/C