Sällskap i sängen
Förkylningen vägrar att ge med sig, och jag hoppas att jag snart ska ha snytit ut alla bakterier ur kroppen, för nu börjar jag både bli less på att må så här, och eftersom jag inte använder mig av näsdukar ser jag snart ut som Rudulf med den röda, och söndertrasade, mulen...
Imorse när jag vaknade så hade jag sällskap av våra katter på min del av sängen, och det finns fler sidor med att ha det. Först och främst är det jättemysigt, och jag tycker det är kul när de båda kan vara så nära varandra, för det är mycket fräsande annars här hemmavid.
Nackdelen med att ha två katter är att det inte blir någon plats över till mig, en katt kan gå bra, men två, tja, då är det bara att inse att man får ligga utan täcke och frysa...
Idag valde jag att inte träna eftersom jag inte är helt kry och min kära far kom istället och skjutsade mig till Väsby så att jag kunde hämta min fyrhjuling som varit på service. Vilken underbar känsla att få åka hem i detta vackra höstväder. Nu ska jag bara försöka hitta någon snusnäsduk eller liknande som vindskydd för halsen och sen kan jag åka en månad till med denna blå fara...
Vid tangenterna,
/C