Ja, det går lång tid mellan gångerna då jag skriver ett par rader här...
Just nu har det varit sjukt mkt med läkarbesök hit och dit, och den senaste månaden har jag haft en långdragen infektion med tillhörande antibiotikakur. Och sen en till. Och en till. SÅ fram till igår hade jag tre infektioner och tre sorters antibiotika, och jag har varit sjukt trött.
Men kan jag skylla på det? Nej.
För ett par dagar sedan så gick jag dessuom in i ett skov och varenda led och muskel i min kropp värker. Det finns alltid mkt vilja, men stundtals lite ork och detta fick jag erfara härom dagen då jag skulle vara duktig och handla lite matvaror. Det slutade med att jag stod med en full kundvagn men hade noll ork. Att styra kundvagen var till slut svårt och gjorde ont. Och att försöka lyfta varor var bara ren smärta. Så jag fick helt sonika ringa C som var på väg för att hämta mig och mina matkassar och be honom att komma in i butiken och möta mig vid kassan för att packa åt mig istället. Så jäkla irriterande! Jag vill ju klara sånt basic själv! Men som sagt - ibland är vilja det enda som finns. Orken är noll.
Men kan jag skylla på det? Nej.
Så varför inte undrar ni kanske nu?
Jo, för att jag tittar på min man.
Han jobbar heltid på sin anställning till 100%. Dessutom så pluggar han vid sidan om för att ta de cert som jobbet kräver. Han t.o.m. åker utomlands för dessa studier.
Dessutom så driver han sitt egna företag vid sidan om, som halkat lite efter pga allt annat.
Nu har han semester och lägger all sin lediga tid till att byta panel på vårt hus, måla och jobba med företaget. Däremellan så försöker han ställa upp för vänner och för mig genom att erbjuda sin hjälp och tid, tid som han egentligen inte har.
Han slår bokstavligen knut på sig själv och jag märker hur detta påverkar honom.
Så kan jag klaga? Nej.
Istället så försöker jag klara de vardagliga sysslorna själv och jag sköter hem och hushåll för att underlätta.
Jag försöker dessutom att lära min man att säga ordet "nej". Att tänka efter först innan han så godhjärtat säger att han kan göra ditt och datt. Jag försöker få honom att tänka mer på sig själv helt enkelt.
Och jag greppar målarpenseln jag med. Och ställer mig brevid min man och hjälper honom att göra vårt hus fint och rustat inför kommande höst och vinter.
Och jag klagar inte. Vi är ett team.
// M.