Storleken har betydelse
Idag åt jag mig en banan till lunch, och det var en av de största bananerna jag sett. Den var inte bara lång, den var grov också, och när Knut satt bredvid mig och åt på sin normalstora banan så kändes den som en liten, pytte- putte banan...
Strax innan jag skulle sätta tänderna i bananen så var jag nere på gymmet och körde lite i smith-maskinen. Det är en sån här maskin där man har som en skivstång som åker upp och ner på två stänger, så att rörelsen alltid blir korrekt och när man inte orkar mer så kan man haka fast stången så att den blir hängandes där den är. En otroligt bra maskin att nyttja om man till exempel är själv, men idag var jag glad att jag inte var själv...
För efter ett pass, när jag satt kvar på bänken och pratade med min vän Taurus, så helt plötsligt och utan förvarning så släppte de hakar som håller skivstången med vikter på plats och den for rätt ner på mig, ungefär som en giljoutin!
Nu hade jag tur i oturen att det bara var 30 kilo på stången och att den först slog i skulderbladen och sen ner i svanken, så jag har två fina blåmärken på de två ställena, men tänk om den slagit i huvudet eller nacken istället... Jösses, jag hade juh kunnat dött!
Jaa, just nu är det synd om mig, för det här hände för snart sex timmar sedan, och jag har fortfarande otroligt ont, är både stel och varm i ryggen, och just nu väntar jag på att Malin ska komma hem och sjunga "Tulle lille" för mig...
Vid tangenterna,
/C.