Tiden flyger iväg
Tiden fullkomligt flyger iväg och jag känner hur minuterna bara rinner mig ur handen, och jag börjar tyvärr att känna mig lätt stressad över allt som ska hinnas med nu inom den närmaste framtiden.
En del av mig känner att jag skulle behöva hoppa över mässan nu i helgen, eller i alla fall skära ner det till en dag, eller rent av en halv dag, och jag skulle även behöva hoppa att stå på scen här senare i veckan. Att behöva avstå från saker som ligger mig varmt om hjärtat gör ont i själen. På riktigt!
En annan del av mig känner att det ska jag väl kunna reda ut. Jag har väl setat i värre knipor än det här?
Tid är en bristvara i mitt liv just nu, men allt är mitt ansvar, för tid är det enda som är fullständigt demokratiskt. Alla har lika mycket...
Vid tangenterna,
/C.