Det krävs inte så mycket för att göra mig glad. Först så låg det ett lite halvmysko brev i posten som gjorde mig glad, sen bjöd min kära fru mig italiensk middag som gjorde min ännu gladare, och sen avslutade jag matfrossan med ett glas Latte Macchiato och en skål punchpraliner. Kan man göra annat än att le, njuta och vara nöjd med tillvaron då?

Men den här dagen skulle visa sig bli än bättre, för vid halvsextiden idag så hade självaste George Lucas bekräftat min vän-förfrågan på Facebook och jag satt och hoppade av glädje på stolen när jag såg det...

Jodå, detta är den riktiga George. Da man, da myth, da legend, da man himself, och han är vän med några av orginalskådespelarna, några som jag har sedan tidigare haft på min vännerlista, och det är därför jag vet att det är just han, och det första inlägget jag såg ifrån honom var nedan.

Hur ska jag kunna fokusera på att jobb och göra nytta nu när jag har mungiporna så långt uppe vid öronen att jag skulle kunna äta en banan på bredden?
Vid tangenterna,
/C.